Vi måste lära känna vår mat

Det handlar nämligen om matsäkerhet, både för oss som bor i städer och tätorter genom att vi genom att odla kan återfå och återta kunskapen om hur man producerar mat till sig själv och andra. Det är förmodligen första gången i historien som den livsnödvändiga kunskapen om hur man skaffar sig mat för överlevnad inte självklart överförs från en generation till nästa, detta skedde tidigare både genom att föräldrar och skolor i form av skolträdgårdar och andra institutionsträdgårdar. Idag är dessa borta och få föräldrar har tid eller kunskap för att odla och därmed praktiskt lära sina barn detta. Trädgårdarna i grundskolorna har rationaliserats bort. Anledningen till att detta har försvunnit är förmodligen för att vi haft en så stor ekonomisk uppgång i Sverige att vi inte längre behövde odla för att få mat, det var enklare att gå till en affär. I en krass verklighet som denna har den löjligt billiga fossila energin också gjort det mer ekonomiskt lönsamt att köpa tomater än att odla dem själva eftersom tid är pengar och en liter olja gör flera människors arbete nästan gratis. Denna lyx kommer inte att vara för evigt, tvärtom är det förmodligen under en mycket snar framtid som den billiga oljans tid är förbi. Var står vi isåfall när den tas ifrån oss om vi inte längre har kunskapen om hur vi för egen hand kan skapa oss mat är borta? Genom att själv vara delaktig i produktionen i åtminstone en del av maten man äter får man också en förståelse för de naturliga processer vi själva är beroende och delaktiga i. Kan du se om din tomatplanta lider av näringsbrist? Vad gör du åt det?

Den storskaliga (konventionella) matproduktionen knarkar fossila bränslen. För att inte avtändningen ska bli för hård måste vi redan idag fasa ut detta destruktiva beteende. Genom att delvis börja odla själv startar vi denna process, vi skapar också påverkan på de större producenterna, vi accepterar inte längre oekologisk storskalig produktion. Ett abrupt slut på konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel klarar vi idag inte. Vi måste förstå var vår mat kommer ifrån, hur man gör.

För att få kunskap, vana och för att förstå allvaret i denna process måste vi komma närmare vår mat. Vi måste lära känna vår mat. Idag produceras all mat mellan 1-1000 mil ifrån oss. Vi ser det inte gro, vi ser det inte växa, vi ser det inte förmultna. Vi ser inte våra kor och grisar äta och njuta av sol och sällskap. Lär vi känna vår mat får vi också möjlighet att skapa respekt för det vi äter. Det tar tid, det är system och växter och djur med känslor. Lär känna maten så lovar jag att både det stora matsvinnet och köttätandet (som är ett enormt miljöproblem) minskar. Samtidigt så skapar vi en mer hållbar framtid genom att vi får kunskapen om matproduktion och bidrar med att minska matproduktionens påverkan på vår miljö. Win-Win.