Om civilisationens slut och hög levnadsstandard

mars 6, 2012 § 1 kommentar

Vår värld knakar i fogarna. Vi står inför en ekonomisk, ekologisk och energimässig kris. Ingen kan än förstå proportionerna av dessa. Få vill ens försöka. Men någonstans råder ändå en stor rädsla för vad framtiden kan komma att ge. Personligen löser jag detta genom att läsa om vår värld, försöka förstå vad det är för mekanismer som gör att vi låter snöbollen fortsätta rulla utför trots att den snart nog täcker berget. Alla människor har nog olika strategier.

David Jonstad säger i sin nya bok, Kollaps, att vi måste försöka se nyanser av våra möjligheter inför framtiden. Det är farligt att tro att de ända framtidsscenarios som finns är en framtidssaga (där vi genom tillväxt och grön teknologi räddar vår värld och miljön) eller domedagen (där allt går käpprätt åt helvete). Framtiden kan inte vara svart eller vit, framtiden är osäker, möjligen i gråskalor men det kan vi aldrig veta. Det går inte att förutsäga framtiden. Trots att vi ser tillbaka på tidigare civilisationer och deras undergång kan vi inte mer än gissa var vi själva barkar eftersom alla civilisationer är unika och ingen förändring är den andra lik. Men vi kan lära av tidigare misstag. Vi kan få en bild av vad vi måste prioritera vid snabba och långsamma förändringar.

Att förstå att världen kommer att förändras är ett första steg. Vi har under 1900-talet accelererat teknologi, energianvändning och tillväxten i en skrämmande fart. Svaret på detta århundrades speciella utveckling är olja. Vi har kunnat dopa en hel civilisation, skapat teknologi som inte borde varit möjlig, vi har kunnat föra ett jordbruk som har mättat fler människor än någonsin tidigare (och därmed skapat en enorm befolkningstillväxt), men vi har samtidigt skadat jorden något enormt och på ett ytterst oansvarigt sätt använt upp en stor del av oljan. Denna energi av ren solkraft som lagrats i miljoner år som är omöjlig att ersätta. Jag är långt ifrån den första som skriver om dessa uppenbara fakta, men det tåls att sägas igen.

Så vad gör man då? Jonstad har många bra tips på hur man förbereder sig för denna framtid:

  1. Samarbeta, både för rent praktisk hjälp men även för att man behöver bekräftelse och stöd. Detta är också ett bra sätt att samla olika slags kunskap för att öka möjligheterna för en trygg överlevnad.
  2. Ställ in hjärnan, detta för att det är lättare att handla på rätt sätt om man är förberedd på att det kan hända. Det är också viktigt att förstå för att kunna anpassa sig efter en möjlig situation, så som att lära sig saker man tror man har nytta av om något händer.
  3. Lär känna din kropp. Vi måste veta vad våra kroppar verkligen behöver för att prioritera och förstå var vi måste börja. Grundläggande är enligt Jonstad vatten, mat, värme, trygghet och skydd (för sömn). Man kan ladda upp för att klara dessa grundläggande behov genom att lagra mat och vatten samt försöka att redan innan skapa sig en vis del självförsörjning på mat och energi.
  4. Säkra ekonomin. Här handlar det om att helst göra sig skuldfri och att lära sig leva billigt. Ju mindre man är beroende av pengar desto bättre.

Och jag håller ju med, detta är bra tips på vad man ska tänka på. Dock ses man fortfarande som en naiv foliehatt när man börjar prata om detta. Som att det skulle vara farligt och otäckt att försöka skaffa sig bra och användbar kunskap. Vem vet var vår värld barkar? Världen, som den ser ut idag, är en kort parantes i vår historia. Att inse att detta inte kommer vara för evigt är naturligt. Att försöka rusta sig för en framtid som inte går att sia om är ett första steg. Men rädslan för detta är hos många fortfarande för stor. Rent psykologiskt kan det vara svårt att ta till sig denna insikt. Man kan bara förstå det man ser och varit med om. Men vi måste ändå försöka.

Elin Wägner skrev i boken Väckarklocka om ett protokoll hon och hennes vänner gjort där de försöker utröna vad som är en hög levnadsstandard. Redan då, för 70 år sedan, fanns alltså ett motstånd mot den högteknologiska era vi lever i idag. Redan då började Elin Wägner försöka förstå världen och se andra sätt att leva (på precis samma sätt som många av oss gör idag, 70 år senare). Ställa om till en civilisation i samklang med naturen, där vi kan vara en del av naturen. Det Wägners sällskap kommer fram till skriver Birger Schlaug egentligen bättre om, men jag vill ändå nämna det

  1. Gott och rent vatten, filtrerat av naturens eget reningsverk.
  2. Bröd bakat på råvaror utan tillsatser.
  3. Djuren ska ha levt ett drägligt liv.
  4. Spannmål och grönsaker ska odlas utan gifter.

Detta är krav jag själv kan skriva under på. Vi försöker idag skapa en hög levnadsstandard, men har glömt bort de viktigaste grunderna. Vi kommer också längre och längre från dessa. Ett första steg för att klara en osäker framtid anser jag själv därför vara att tillsammans med andra ta fram kunskap och erfarenhet för att klara dessa modesta, men viktiga, krav. På detta sätt kommer vi klara oss långt utan att veta något om vad som ska komma. Att arbeta mot dessa mål borde också ge oss försprång och underlätta för en annan, mer skonsam, värld.

Elin Wägner skriver vidare i samma kapitel i Väckarklocka

”Likaså att allt tal om levnadsstandard är meningslöst, när man varje dag påminns om de villkor under vilka kära vänner i öster, väster och söder måste leva och dö.”

När Wägner skrev detta rasade andra världskriget ute i världen, men idag är denna mening viktigare än någonsin. Vi har vår levnadsstandard i Sverige som vi anser är hög samtidigt som vi inte på ett bra sätt kan uppfylla något av de första fyra kriterier. Nu lider och dör många miljoner, ja miljarder, människor av krig, hunger, klimatförändringar med mera. Förutom att vi inte kan säga oss ha hög levnadsstandard när så få får åtnjuta den så är vi också en stor orsak till detta lidande. Snedfördelningen i världen och överutnyttjandet av råvaror orsakar dessa problem till förmån för vår egna bekvämlighet. Vi kan idag inte med rent samvete kalla vår levnadsstandard för hög. En osäker framtid där vi prioriterar våra val för en hög levnadsstandard efter Wägners mått kan skapa en bättre, ljusare framtid där vi strävar efter det vi behöver och själva kan skapa de viktigaste bitarna för ett drägligt liv, utan olja.

Annonser

Taggad: , ,

§ Ett svar till Om civilisationens slut och hög levnadsstandard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om civilisationens slut och hög levnadsstandardpolitiskt deprimerad.

Meta

%d bloggare gillar detta: